När vi arbetar med kroppen förbrukar vi socker som tas från förråd i våra muskler och i levern. När vi sedan äter och blodsockret stiger fylls dessa förråd på igen vilket går lätt för kroppen och belastar inte de insulinproducerande cellerna så mycket. Om vi inte rör på oss och förråden i muskler och lever är fulla när vi äter tar de inte emot mer socker utan sockret måste då omvandlas till fett. Omvandling av socker till fett är en tung process som belastar de insulinproducerande cellerna.

Om lagring av socker

Eftersom socker lagras i muskulaturen så har den sammanlagda muskelmassan betydelse för kroppens förmåga att lagra socker. Börjar man motionera regelbundet så ökar man muskelmassan och därmed lagringskapaciteten för socker vilket underlättar för kroppen att normalisera sockerbalansen. Åldrande innebär ofta minskad fysisk aktivitet vilket medför minskad muskelmassa och minskad förmåga att lagra socker. Om man bibehåller sina matvanor leder den minskade aktiviteten till ett överskott av energi som inte kan lagras i muskler och lever utan kroppen måste lagra den som fett. Denna utveckling medför en ökad belastning på de insulinproducerande cellerna och leder ofta till instabilitet i sockerbalansen.

Om effekten av motion

Förr trodde jag att kosten hade större betydelse för sockerbalansen än motionen. Nu ser jag inte det ena som viktigare än det andra utan att båda i de flesta fall måste samverka för att uppnå en normal sockerbalans. Jag har sett motionens betydelse  såväl i mina egna som i mina patienters mätningar och ofta förklarar patienten stigande sockervärden med att man inte kunnat motionera lika mycket som tidigare. För många verkar det som en sammanhängande  aktivitetsperiod på ca en timme om dagen är den motionsmängd man behöver för att normalisera sockerbalansen. För mina patienter handlar det ofta om promenader eftersom mina diabetiker har en medelålder på 71 år är promenad den motionsform som passar de flesta. Det finns människor som når en normal sockerbalans utan någon egentlig motion. Ofta är det människor som av olika anledningar har problem med att kroppen inte fungerar så bra som rörelseapparat och att de därför inte kan motionera. För dessa tycks en modifiering av kostvanorna vara tillräcklig för att normalisera sockerbalansen.

Om rörelsens mekanik

All rörelse är en balansakt som har sin grund i att vi förflyttar vår tyngdpunkt från ett jämviktsläge. När vi står stilla ligger tyngdpunkten mellan fötterna. När vi skall förflytta oss lutar vi kroppen i den riktning vi vill röra oss. Rörelsen i benen är en nödvändig motåtgärd för att vi inte skall ramla. Förflyttning på ett plant underlag ger ett ensidigt rörelsemönster och aktiverar samma muskler och samma del av lederna i varje steg. Det medför en ensidig belastning och risk för att den otränade drabbas av överbelastningar i muskler, muskelfästen och leder vilket försvårar fortsatt motionerande. Rörelser på ojämna underlagt kräver mer av balansen vilket är gynnsamt för vår förmåga att hantera kroppen. Det ger också en skonsammare belastningen eftersom rörelserna ger ett mer varierat rörelsemönster i både muskler och leder och därmed ett mindre belastande arbetssätt. Skogspromenader är en utmärkt motionsform men även dans och olika former av gymnastik där vi leker med och tränar balansen på ett plant underlag ger givetvis en varierad belastning.

Om motion vid övervikt

De som utvecklar en instabilitet i sockbalansen har ofta en övervikt och saknar ofta vana att motionera. Brist på fysisk aktivitet är en lika vanlig orsak till en instabil sockerbalans som felaktig kost. Det vanligaste är en kombination av båda. För att människor med övervikt skall komma igång med motion utan att riskera att överbelastningar i rörelseapparaten sätter stopp för fortsatt motionerande så  gäller det att de inte gör för stora och för snabba förändringar i sin motionsvanor. För de riktigt feta kan simning vara ett fungerande sätt att komma igång med motion. Promenaden är dock för de flesta en rimlig belastning om man väljer ett mjukt underlag som gärna kan vara en skogsstig. Det ojämna underlaget ger variation i belastningen av leder och muskler och förebygger överbelastning. Förändringar av motionsvanor måste på samma sätt som kostförändring ge utdelning i form av förbättrad livskvalité för att man skall fortsätta med den nya vanan. När vanan är etablerad och man upplever en förbättrad livskvalité  av aktiviteten är det ofta lättare att fortsätta med den än att avstå. Det är dit vi skall försöka nå , att man känner att man behöver och vill motionera. Promenaden får med tiden en mer reflekterande och stundtals meditativ karaktär och blir ett sätt att skapa ordning och reda i hjärnan. Det har de flesta av oss behov av.