Om den diagnostiska förvirringen

Diabetesdiagnoserna är mer förvirrande än klarläggande. Diagnosen diabetes används om tre helt olika sjukdomar som har mycket lite gemensamt.

Diabets Insipidus är en hormonell rubbning som inte har något att göra med diagnosen Diabetes Mellitus.

Diabetes Mellitus används om två sjukdomar som har så stora skillnader att de bör ha egna och helt olika diagnoser för att undvika sammanblandning

 

Om förslag till ändrad diagnostisk indelning

Diabetes Insipidus borde ges en egen unik diagnostisk beteckning utan ordet diabetes förslagsvis ADH-brist.

Diabetes Mellitus Typ 1 kan benämnas Pankreas Betacellsatrofi och förkortas PBCA.

Diabetes Mellitus Typ 2 borde delas in i två olika grupper där diagnoserna också tar hänsyn till den behandling man har. Den ena gruppen kan benämnas Sviktande Sockerbalans vilket förkortas SSB  för de som har diagnosen Diabetes Mellitus Typ 2 och har behandling med Insulin eller Sulfonylurea. Den andra gruppen kan benämnas Instabil Sockerbalans vilket förkortas ISB för de som har diagnosen Diabetes Mellitus Typ 2 och inte behandlas med Insulin eller Sulfonylurea.

ISB-diagnosen gäller även de som i dag har diagnosen Nedsatt Glukostolerans.

ISB-diagnosen skall även omfatta två helt nya grupper. Den första definieras av två eller flera fastesockervärden över 6 under en period av minst sex månader. Den andra definieras av stigande nivåer av fastesocker uppmätta vid tre eller fler provtagningstillfällen efter varandra under en period av minst sex månader.

 

Om Sviktande Sockerbalans SSB

De som har diagnosen Diabetes Mellitus Typ 2 och behandlas med Insulin eller Sulfonylurea har på grund av denna behandling ökad risk att få för låga sockernivåer och skall därför ha speciella regler för kost och motion. Dessa regler skiljer sig i väsentliga avseenden från vad som gäller för människor med  Diabetes Mellitus Typ 2 som inte behandlar med Insulin eller Sulfonylurea och därför inte riskerar att få för låga sockervärden. Behandlingsmålet för SSB kan vara samma som Diabetes Mellitus Typ 2 har idag med långtidssocker HbA1c < 52. Målsättningen över tid för männniskor med SSB skall vara att återställa en normal sockerbalans. Eftersom jag saknar erfarenhet av behandling med Insulin och Sulfonylurea vet jag inte hur man kan gå tillväga för att normalisera sockerbalansen i denna grupp. Sannolikt handlar det om att följa liknande behandlingsprinciper som de jag tillämpar.

 

Om Instabil Sockerbalans ISB

De två nya grupperna med två eller fler fastesocker över 6 eller stigande fastesocker vid tre eller fler tillfällen innebär en breddning av det diagnostiska underlaget jämfört med nuvarande diagnostik. Breddningen medför att man fångar upp människor med tidiga tecken på överbelastning av de insulinproducerande cellerna. Ju tidigare man upptäcker överbelastningen desto lättare är det att återställa balansen. Stigande nivåer av fastesocker är inte beroende av var man befinner sig i förhållande till referensområdet eftersom stigande värden kommer att gå ur området om uppgången fortsätter. Om överbelastning av de insulinproducerande cellerna fortsätter leder den till svikt i sockerbalansen. Om överbelastningen fortsätter trots att den uppmärksammats  måste arbetet för att återställa balansen intensifieras med allt tätare läkarbesök. Mina patienter som uppfyller kraven för IBS ägnar jag lika stor omsorg som de med diagnosen Diabetes Mellitus Typ 2. Målet med behandlingen för människor med diagnosen ISB  är att återställa en normal sockerbalans.

 

Skillnader mellan Sviktande och Instabil Sockerbalans

Med den nya indelningen drar man en skarp gräns mellan de som behandlas med Insulin och Sulfonylurea och de som inte gör det. Det leder till att såväl läkare som patienter bättre förstår vilket stort steg det är att gripa in i kroppens sockerbalans när man börjar behandla med Insulin och Sulfonylurea. Eftersom jag visat att det är möjligt att behandla människor med Diabetes Mellitus Typ 2 utan Insulin och Sulfonylurea ser jag det som ett behandlingsmässigt nederlag för både läkare och patient att ta steget över till sådan behandling. Den nya indelningen skapar förståelse för att Sviktande och Instabil Sockerbalans behandlingsmässigt är två helt olika tillstånd med helt olika hälsorisker och därför har olika rekommendationer för kost och motion. Den skillnaden har inte alla klart för sig i dag , inte ens de som arbetar i sjukvården.

 

Om möjlighet att gå från sviktande till instabil och vidare till normal sockerbalans

Diagnosen ISB kommer inte att vara lika stigmatiserande för människor som diagnosen Diabetes Mellitus är idag. Diabetes Mellitus anses av många både inom och utanför sjukvården vara en kronisk och i grunden obotlig sjukdom. Diagnoserna Sviktande och Instabil SockerBalans kommer med tiden att leda till att människor inser att det är möjligt att återfå en normaliserad och stabil sockerbalans genom att ändra sina kost och motionsvanor. Möjlighet till återhämtning hos de insulinproducerande cellerna finns även hos människor som är behandlade med läkemedel mot sin diabetes. Eftersom ISB-diagnosen fångar upp människor som befinner sig i början av en tilltagande instabilitet i sockerbalansen kan diagnosen få dem att på ett tidigt stadium inse allvaret i den utveckling de befinner sig i. Gruppen Instabil Sockerbalans måste ägnas lika stor omsorg och uppmärksamhet som de som nu har Diabetes Mellitus typ 2.

 

Om förenkling av körkortsintyg

En förändring av den diagnostiska indelningen kommer att underlätta hanteringen av intyg för körkort med högre behörighet. I dag måste chaufförer med diagnosen Diabetes Mellitus ha ett speciellt läkarintyg oavsett vilken typ av diabetes och behandling de har. Yrkeschaufförer med kostbehandlad typ 2 diabetes avkrävs detta intyg trots att deras sjukdom inte utgör någon trafikfara. Med den nya indelningen skulle inte gruppen utan behandling med Insulin och Sulfonylurea behöva särbehandlas och avkrävas onödiga intyg.

 

Om förutsättning för borttagande av diagnoserna SSB och ISB

Om diagnoserna SSB och ISB kommer i användning måste vi ha regler för när de skall sluta gälla eftersom målsättningen är att människor skall återfå en normal sockerbalans. Den vanligaste utvecklingen kommer att vara att man går från diagnosen SSB till ISB och inte att diagnosen SSB avvecklas direkt. Sockerbalansen kan anses vara normaliserad när man vid samtliga och minst 6 provtagningar under en period av minst två år uppvisar normala och icke stigande värden för fastesocker. Diagnoserna kan då upphöra. Det betyder inte att man skall upphöra med fortsatt kontroll av fastesocker men de kan ske med längre intervall.

 

Om användning av läkemedel

Allt fler av mina patienter går mot en normalisering och stabilisering i sin sockerbalans vilket innebär att jag kunnat reducera och avsluta behandlingen med läkemedel mot diabetes hos allt fler patienter. Metformin som är det jag i första hand använder i behandlingen av Diabetes Mellitus . Hittills har jag arbetat efter den regeln att inte lägga till läkemedel i behandlingen om inte patienten uppfyllt de diagnostiska- kraven för Diabetes Mellitus Typ 2. Människor med kraftig övervikt kan vara hjälpta av Metformin för att bromsa en tilltagande instabilitet i sockerbalansen innan de passerat gränsen för diabetesdiagnosen. Metformin kan dessutom motverka en fortsatt viktuppgång. Den nya diagnostiska indelningen ger med diagnosen ISB utrymme för behandling med Metformin betydligt tidigare i utvecklingen mot SSB jämfört med om man anväder diagnosen Diabetes Mellitus Typ 2. Ofta har människor och även läkare en överdriven tro på läkemedels positiva effekt. Men nästan alla vill göra vad de kan för att kroppen skall fungera normalt utan läkemedel.