Om kroppen som förbränningsorganism

Kroppen är en förbränningsorganism som har likheter med förbränningsmotorn i en bil.  Bilen har bensin eller disel som drivmedel och kroppen använder socker. Båda behöver syre för förbränningen och det tas ur luften , människan genom andningen  och bilen genom motorns luftintag. Vi äter för att få energi och matsmältningens huvudsakliga uppgift är att göra om det vi äter till drivmedel dvs socker. Sockret tas upp i tarmen av blodkärlen och transporteras till levern där det lagras.

Om arbete

När kroppen arbetar och förbrukar energi transporteras socker och syre med blodkärlen ut till de arbetande cellerna. Muskelcellerna är de stora energiförbrukarna och de har därför god blodförsörjning. Ju tyngre arbete musklerna utför desto mer socker transporteras från levern in i blodbanan och ut till muskelcellerna. Andningen ökas och lungorna tillför mer syre till blodet samtidigt som blodcirkulationen ökar genom att hjärtat slår snabbare och blodtrycket höjs. På så sätt förs mer energi ut till de arbetande cellerna.

Det är alltså ett samband mellan tillförsel av socker och syre till blodet och intensiteten i blodcirkulationen d.v.s.  ett samband mellan sockernivån i blodet , hur snabbt hjärtat slår , hur fort vi andas och hur högt blodtrycket är.

Om insulin

Kroppen reglerar sockernivån i blodet med hjälp av insulin som krävs för att transporten av socker från blodbanan genom blodkärlsväggen och vidare in i cellerna skall fungera. När vi äter och sockret i blodet stiger frisätter kroppen insulin från bukspottkörteln vilket krävs för att sockret skall komma in och lagras i lever- och muskelceller. Energin lagras i olika nivåer beroende på hur snabbt den skall vara tillgänglig.  Den energi som skall vara lätt tillgänglig lagras främst i muskel- och leverceller. Sockerförråden i muskler och lever räcker till att utföra det arbete som kroppen är van att utföra.

Om fettförrådet

Det största energiförrådet har vi i vår fettvävnad och det utnyttjar kroppen när den bedömer att det är risk för att sockerförråden i muskler och lever inte räcker till. Orsaken till att energin lagras som fett är att ett gram fett innehåller tre gånger så mycket energi som ett gram socker. Det betyder att den energimängd kroppen lagrar som fett skulle väga tre gånger så mycket om samma energimängd i stället  skulle lagras som socker. För en del människor skulle det innebära en betydande viktökning vilket, med bibehållen muskelmassa , skulle medföra problem att förflytta kroppen.

Om fysisk aktivitet

De flesta har behov av en sammanhängande aktivitet motsvarande 45 minuters promenad per dag för att hjälpa kroppen att bibehålla en normal sockerbalans. När vi varit fysiskt aktiva och förbrukat socker från förråden i muskler och lever är det lätt för kroppen att fylla på dessa förråd igen. Lagringen av socker i muskler och lever kräver inte så mycket insulin när vi varit fysiskt aktiva och förbrukat socker från förråden. Om vi inte varit aktiva och sockerförråden i muskler och lever är fulla tar de inte emot mer socker och kroppen får då göra om sockret till fett vilket kräver mer insulin och belastar de insulinproducerande cellerna mer vilket kan leda till att de utmattas. Men vi behöver inte vara fysiskt aktiva före varje födointag för att kroppen skall klara sockerbalansen. Kroppen är en snål kassör som inte i onödan tar av fettförrådet för att fylla på förråden i lever och muskler igen efter att vi varit aktiva. Kroppen väntar i stället på att vi skall äta så att sockret i blodet stiger och kan användas för att fylla på i lever och muskler igen.

Om förhållande mellan muskler och fett

Ju mer muskler kroppen har i förhållande till fett desto större lagringskapacitet har kroppen för sockret i musklerna och desto lättare är det för kroppen att lagra sockret. En kropp med mycket fett och lite muskler drabbas lättare av utmattning och svikt i de insulinproducerande cellerna vilket leder till instabilitet och svikt i sockerbalansen.

Om inaktivitet

Det är viktigt att vi är aktiva men det är också viktigt att vi inte är inaktiva. Vår kropp mår inte väl av att vara i stillhet mer än 20 minuter åt gången. Ofta handlar det om att vi skall resa oss från sittande och förflytta oss till en annan plats. De flesta upplever att kroppen mår betydligt bättre av att arbeta stående än sittande.

Om de två aktivitetstyperna

Det är således två aktivitetstyper man har att tänka på. Dels den sammanhängande aktiviteten under cirka en timme per dag och dels den kortare som skall aktiveras med 20 minuters mellanrum. Belöningen är en förbättrad livskvalité som vi ofta märker redan efter ett par veckor med ökad aktivitet och förbättringen fortsätter ofta lång tid framöver. Det är den typen av förändring som gör att vi fortsätter längs det nya spåret och att vi så småningom upplever att vi har ett behov av aktiviteten. När vi hellre tar promenaden än avstår från den behöver vi inte längre investera vilja och energi för att åstadkomma en förändring och det är dit vi skall försöka nå med förändringarna. När vi upplever att förändringen leder till en bättre livskvalité då har förändringen förutsättning att bli en bestående livsstil.